Foto: News Øresund – Johan Wessman
”Jag såg knappt några människor alls. Vi satt mellan fyra väggar och väntade. Det kändes inte som att flykten var över. Finns det jobb för mig eller min fru där, en framtid (GP 19/9 2015)?” Det här yttrade Mulham Kadour efter att ha flytt med fru och tre barn från Syrien och hamnat i Hedekas, ett litet samhälle i Västra Götalands läns landsbygd med tradition av avfolkning, skriver Land.se. Kadour ville skaffa ett nytt liv för sin familj och integreras i samhället. Efter några dagar i Hedekas valde han istället att ta sin familj och lämna Sverige, för han såg helt enkelt ingen framtid på den svenska landsbygden.
De senaste veckorna har det funnits flera exempel på flyktingar som får en chock när de hamnar på liknande platser. De undrar var mataffärer, bankkontor och skolor finns, för att inte tala om polis, ambulans och brandkår. De demonstrerar, barrikaderar sig på bussar och vissa lämnar Sverige. Samtidigt har borgerliga politiker myntat uttrycket ”det nya utanförskapet”, och pratar om utlandsfödda arbetslösa människor i utanförskapsområden. Man nämner svenska storstäders förorter.
Hur kan man kalla problemen i exempelvis Tensta, Rosengård och Biskopsgården för ett nytt utanförskap? De sociala problemen i dessa områden är något som diskuterats i decennier, och dessutom har vi storstadsjournalister som med glädje producerat kavalkader av reportage därifrån. Det är ju inte så bekvämt att göra socialreportage i exempelvis Storfors i Värmland, Ljusnarsberg i Västmanland eller Högsby i Småland – de kommuner som enligt magasinet Fokus årliga undersökning är allra sämst att bo i.
Journalisten Joakim Lamotte har sett utanförskap både på den svenska landsbygden och i storstädernas förorter, och de känslor som människor uttrycker är slående lika. De säger att de är bortglömda av samhället och förtroendet för etablissemanget är lågt. I storstädernas förorter tar sig frustrationen ofta uttryck i stenkastning på poliser, men på den svenska landsbygden finns ingen polis att kasta sten på. Polisstationerna har bommats igen. Lamotte vet inte hur det har gått för Mulham Kadour och hans familj från Syrien som valde att lämna Hedekas, inte heller vet han hur det kommer gå för alla de flyktingar som nu skickas till socialt utsatta samhällen på landsbygden och förväntas skaffa jobb och integreras.
Däremot är det anmärkningsvärt att till och med de som flytt undan krig ryggar tillbaka när de hamnar utanför Sveriges storstäder. Vissa kallar dem otacksamma, men kanske vore det mer relevant att kalla dem klarsynta som ser det som politikerna inte vill se. Sveriges landsbygd behöver hjälp, men befinner sig just nu i både politisk och medial skugga. Ihop med ”det nya utanförskapet” borde politikerna därför även börja prata om ”det bortglömda utanförskapet”, som finns utanför de svenska storstäderna.
Uppgifterna är från en artikel, skriven alltså av journalisten Joakim Lamotte, på webbplatsen land.se.
Svenskfinlands Byars Nyhetsblogg 