”Världens tätast befolkade skog”

Sitkagran - kvistJag vaknade upp mitt i ett möte! Vi satt tillsammans med näringsministern och huvudstadsregionens ledning och diskuterade metropolområdets framtid och främjandet av Finlands konkurrenskraft. Hörde jag verkligen rätt? Finland är världens tätast befolkade skog!” Detta påstående kom från en stark aktör inom stadspolitiken, och det var en fin tanke som sätter perspektiv på vår situation. I en hård internationell konkurrens ter sig Finland som ett litet och glest befolkat land med bara 5,5 miljoner invånare. Ute i världen har många städer förorter och stadsdelar med en lika stor befolkning.  I Finland bor 69 procent av befolkningen inom stadsregionerna, 36 procent av dem bor inom metropolområdet.

Det nätverk som städerna i olika delar av landet bildar, är viktigt för oss för att vi ska kunna få fram varje regions starka sidor – ca 77 procent av arbetsplatserna, 90 procent av forsknings- och produktutvecklingsinsatserna och 100 procent av högskolorna finns inom stadsregioner. Ungefär 70 procent av företagens verksamhetsställen finns i städer, och om man räknar bort jordbrukets, skogsbrukets och fiskerinäringens verksamhetsställen, är andelen så stor som 86 procent. Stadsliknande områden utgör dock endast 5 procent av landets areal.

Finland är bioekonomins förlovade land. Vi har gott om skog, ren natur och vatten – låt oss dra nytta av dem, också vid främjandet av den hållbara utvecklingen. Nästan 95 procent av arealen består av landsbygd, vars betydelse för särskilt livsmedelsproduktionen är stor redan ur försörjningsberedskapens synvinkel. Råvaror som är viktiga för bioekonomin, finns på landsbygden, vilket gör att växelverkan mellan städerna och landsbygden blir allt viktigare. Ibland förekommer det skarpa motsättningar i diskussionerna: städerna mot landsbygden eller metropolområdet mot det övriga landet. I nuläget har vi inte råd med sådant tänkande, utan vi måste hitta egna starka sidor hos varje region till stöd för förnyelsen.

Det glest befolkade landet innebär emellertid en särskild utmaning för oss i dessa tider. På vilket sätt kan vi trygga servicen för den allt mer glesare befolkningen på landsbygden? Exempelvis regeringens satsningar på vägunderhåll borde riktas till just de vägar där mjölkbilen kör dagligen, eller till sådana skogsområden varifrån råmaterial till bioekonomin eller energiråvaror hämtas.  När det gäller våra naturresurser, bör vi även ständigt sträva efter högre mervärde. Smart specialisering behövs på alla nivåer, så att vi kan rikta våra resurser på ett effektivt och klokt sätt.

För att kunna klara oss i en allt hårdare internationell konkurrens, måste vi våga tänka i ett större perspektiv och göra hårdare ansträngningar för att komma ut på den internationella marknaden. Människor med den bästa kompetensen borde förmås att förena sina krafter, eftersom kvaliteten, och även volymen, har avgörande betydelse på den globala marknaden. Som hjälp i detta kan vi också utnyttja s.k. tillväxtkorridorer som möjliggör arbetstagarnas rörlighet mellan städer och även mellan landsbygden och städerna. I ett glest befolkat land erbjuder tillväxtkorridorerna tillräckligt lockande investeringsområden, även för företagen.

Bland annat det här skriver Taina Susiluoto, avdelningschef för regionavdelningen vid arbets- och näringsministeriet, i TEMatik-bloggen.

Det här inlägget postades i 2015, Nyhetsbrev 34/2015 och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s