Kategorier
2015 Nyhetsbrev 34/2015

Flyktingkris löser avfolkningskris!

Hands touching a globeLandsbygden, glesbygden har oftast en snedvriden åldersstruktur, många gamla och få unga, varav följer låg nativitet som kombineras med utflyttning och obefintlig inflyttning. Samtidigt har landsbygden ofta resurser, t.ex. finns den förnyelsebara energin och de ”gröna” möjligheterna där, men problemet är att det inte finns arbetskraft som kan ta hand om och utveckla resurserna. Till detta kommer ett mer akut problem; vem tar hand om den åldrande befolkningen på landsbygden? Slutsatsen är att landsbygden behöver fler människor och landet behöver i framtiden fler människor på landet.

Parallellt med detta pågår en stor flyktingkris i hela Europa. Hur ska man ta hand om alla människor som flyr hit över gränsen? Lösningen kunde vara enkel, låt det ena problemet lösa det andra, men i verkligheten är lösningen långt ifrån enkel. För det första är de som söker sig till Europa ofta inriktade på att bo i städer, och för det andra är det inte heller säkert att en landsbygdsrörelse, som uppskattar tradition och djupa rötter i det lokala, vill ha in totalt främmande kulturer och religioner i hjärtat av sin by. Men för att citera socialpsykologen Johan Asplund:

”Vem har sagt att det konfliktfria samhället är det goda samhället?”

Landsbygden borde gripa den chans till utveckling som flyktingströmmen ger. Chansen ligger i integreringen av dem som får stanna i landet. Vi borde lära oss hur vi hanterar integration, och vi borde fostra oss och varandra, så att vi kan ta emot människor som, efter lidanden och svårigheter, dyker upp i vår by. Vi borde även aktivt bjuda in de som får stanna till våra byar, vi har goda nätverk för detta.

Skulle det hjälpa om olika regioner i vårt land i någon mån specialiserade sig på olika regioner därifrån flyktingarna kommer? Man kunde likna det vid ett vänortssystem, och på det viset kunde mottagandeproblemen begränsas och nykomlingarna kunde ha lättare att också hitta andra människor från samma region. Här finns risk för att det bildas getton, men kanske i alla fall? Det är ett utmanande steg att bjuda in främmande människor och kulturer, men landsbygden bör göra det, trots att det oundvikligen betyder konflikter och förändring. Men vad är alternativen i en glesbygdsby som tynar bort?

Texten är från en något längre artikel, skriven av Svensk Byaservice tidigare landsbygdsutvecklare Peter Backa, till det kommande internationella numret av tidningen Maaseutu Plus – Landsbygd Plus.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s