Diskussionen om stad och landsbygd mer förvirrande än förklarande

KyrkbyFinland är den stora geografins och de små lokalsamhällenas land. De små lokalsamhällena bildar ett kontinuum; det är omöjligt att säga var staden börjar eller var landsbygden slutar. Indelningen i städer och landsbygd är en konstjord relikt från en svunnen tid. För medborgarna är det mer fruktbart att identifiera olika lokalsamhällen och utveckla samhället med beaktande av deras variationer – nerifrån uppåt. På det här sättet garanterar man medborgarna en rättvis behandling i olika bostadsmiljöer. Diskussionen om städer och landsbygd förvirrar mer än det förklarar. Sett ur lokalsamhällets synvinkel är det inte vettigt att fråga: ”Ska hela landet vara bebott?” Den här primitiva frågan körs på nytt, t.ex. i valmaskiner.

En mer vettig ståndpunkt skulle vara att fundera om det är rättvist och ur medborgarnas synvinkel med en likvärdig behandling berättigat, att en allt större del av lokalsamhällena överges. Tror vi på en framgångsrik förhandsbestämd lära, enligt vilken endast vissa, möjligast urbana lokala samhällen kan bli framgångsrika, eller skulle det vara mer klokt att fundera på att trygga framgångsförutsättningarna för alla slags lokala samhällen, utgående från deras egna utgångslägen? Utvecklas samhället mest gynnsamt genom en maximering eller minimering av lokalsamhällenas frivilliga utvecklingsförutsättningar?

Uppgifterna är från (30.3) professorn i regionalvetenskap vid Vasa universitet Hannu Katajamäkis blogg.

Det här inlägget postades i 2015, Nyhetsbrev 17/2015 och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s