Under den finlandssvenska Landsbygdsriksdagen i Pedersöre (28-29.3) gjorde Peter Backa ett slags försök till testamente över sin roll som ”virtuell landsbygdsutvecklare” i 30 år. Han utgick från sina erfarenheter, vad han sett och hört, men även vad han läst. Backa plockade några centrala trender och vågrörelser som är avgörande för landsbygden, landsbygdspolitiken och människorna på landet. Här nere följer slutsatserna av hans tankar. Hela texten kommer inom kort att finnas på webbplatserna bya.net och landsbygdsriksdagen.fi.
Slutsatser
Mitt testamente är skrivet i mörka färger, men det är inte negativt. En sak som jag också lärt mig, är att om det finns idéer, vilja och kampanda, så kan vilka trender som helst vändas, åtminstone lokalt. Men jag tror att vi radikalt måste tänka om våra strategier – inte bara taktiken. Vi måste tyvärr ändra oss på grundläggande punkter.
För att vi ska kunna rädda landsbygden så borde vi, i en viss mening, delvis tona ner landsbygdsutvecklingen, delvis utvidga den! Vi talar i Finland om den smala och den breda landsbygdspolitiken. Nu borde vi satsa också på den smarta landsbygdspolitiken.
Varför ska vi i tid och otid dra gräns mellan landsbygden och stan, när staden ändå är den större och starkare, och vinner över landsbygden. Staden eller stadsborna är inte självskrivna motsatser. Det finns många positiva krafter på lokal nivå i städerna.
Vi måste i stället arbeta – tillsammans med stadsborna – för den konsekventa helhetsbaserade miljöpolitik som vi alla egentligen vet att vi behöver. Låt oss ta fasta på t.ex. omställningsrörelsen! Låt oss jobba för lokal identitet – oberoende var den har hemort!
Låt oss jobba för närdemokrati och inte låta lura oss av makthavarna som erbjuder ”prat-forum” eller annan sorts placebodemokrati! Och låt oss kämpa för ekonomisk jämlikhet för människor, lika väl som för regioner! På det viset arbetar vi bäst för landsbygden!
En svag bris av förändring – ett uppror
Slutet av 60-talet var en tid av uppror på många plan, politiskt, kulturellt, socialt. Efter det har det varit ganska tråkigt, med undantag av den gröna rörelsen – innan den blev politiskt rumsren. Nu tycker jag mig känna av en liten vårbris. Det är en bra vind för landsbygden! (Det kan förstås bara vara ett drag – man blir känslig för drag i min ålder.)
Svenskfinlands Byars Nyhetsblogg 