Solenergientusiast överraskades av byråkratidjungeln

SolpanelHanna-Liisa Kangas, forskare i klimat-, energi- och markanvändningspolitik vid Finland miljöcentral, skriver i Landsbygdspolitikens blogg om en workshop i Vasa (19.1) som behandlade den distribuerade energiproduktionen som motor för hållbar tillväxt. På seminariet presenterades bl.a. aktörernas konkreta erfarenheter av utmaningarna och flaskhalsarna inom branschen, samt behövliga åtgärder och innovativa affärsverksamhetskoncept. Hela blogginlägget finns att läsas här under. Se även anförandena (på finska) från workshopen.

Idén om solpaneler, som snappats upp under semesterresan till Italien, ledde till en byråkratidjungel

En vintrig måndagsmorgon åkte jag tåg från Helsingfors till Vasa. Från tågfönstret såg jag talrika lantgårdar och oändliga åkermarker passera revy. Under hela tågresan upptäckte jag inte en enda vindmölla eller solpanel.

Enligt vindatlasen skulle det längs min färdrutt ha funnits goda förhållanden för vindkraftsproduktion och också tillräckligt med sol. Det är förstås möjligt att jag slumrat till vid ett kritiskt ögonblick. I varje fall var synen mycket olik den som jag sett under mina många tågresor i centrala Europa. Vad beror detta på? Den ursprungliga orsaken till min resa till Vasa var just att ta reda på detta, och av den orsaken var det slutliga målet för min resa workshopen Distribuerad energiproduktion som motor för hållbar tillväxt – från valtal till handling.

Byråkratidjungeln överraskade en solenergientusiast

Genast när workshopen började kom det fram att jag inte var ensam med mina reseupplevelser från Europa. En aktivist inom förbundet Lähienergialiitto, Tapio Tuomi, kom hem från semestern i Italien med en idé om att investera i solpaneler. Hustrun tände på idén, och tre veckor efter anbudsinfordran kunde paret Tuomi producera sin egen solenergi på hustaket. Allt väl? Tyvärr inte.

Tuomi hamnade mitt i en djungel av både statlig och kommunal byråkrati och stötte på elbolagets krångliga försäljnings- och köpeavtal för el. Som en aktiv och rådig medborgare har Tuomi förhandlat med sin hemkommun Nurmijärvi och sitt elbolag om förenkling av reglerna, men saker och ting framskrider långsamt.

Främjandet av förnybar energi är kontroversiellt som stimulansåtgärd

Aimo Aalto från arbets- och näringsministeriet berättade om hur man från statens sida skulle kunna lätta småproducenternas bekymmer. Alternativ finns, men av anförandet fick man den uppfattningen att några större ändringar inte är att förvänta på tjänstemännens initiativ. Enligt Aalto försvårar det dåliga ekonomiska läget främjandet av den förnybara energin. Här ligger en klar motstridighet jämfört med andra anföranden vid seminariet. Enligt dessa har ökningen av distribuerad förnybar energi en positiv inverkan på ekonomin, särskilt på landsbygden. Som Aalto påpekade har den kommande regeringen en nyckelroll i beslutsfattandet.

Beslutsfattarnas kunskaper bristfälliga och ensidiga?

Vid seminariet hördes flera inlägg som presenterades av de konkreta aktörerna på landsbygden. Jag fick en positiv bild av dessa: På den finländska landsbygden är man beredd på och intresserad av att utveckla och öka den förnybara energin. Den uppfattas som en regionalekonomiskt viktig möjlighet att upprätthålla sysselsättningen och livskraften på landsbygden.

Ett klart problem kom fram vid seminariet: beslutsfattarnas kunskap om de möjligheter som förnybar energi innebär är bristfällig. Vid seminariet diskuterades idén att öka den utbildning och rådgivning kring möjligheterna med förnybar energi som riktas till beslutsfattare och tjänstemän. Vid paneldiskussionen tog Sfp:s riksdagsledamot Mats Nylund modigt upp energiindustrins stora vikt vid arbets- och näringsministeriets nuvarande beslutsfattande. Enligt verkställande direktören för Jeppo Kraft, Kurt Stenvall, har små och växande aktörer svårt att göra sig hörda på samma sätt som ”de stora pojkarna”.

Vad skulle du göra allra först om du var Finlands energidiktator?

När paneldeltagarna fick möjligheten att leka Finlands energidiktatorer presenterade Jukka Kajan, Joukon Voima, och Tapio Ala-Reinikka, Lähienergialiitto, idén om en vändning i Finlands energipolitik, så att man tar lärdom av t.ex. sådana fel som Tyskland gjort och utnyttjar pionjärländernas bästa praxis. Irja Ruokamo från projektet USVA föreslår i egenskap av energidiktator att de unga ska höras när beslut om energipolitik fattas. Många paneldeltagare ville förkorta och förenkla tillståndsprocessen i Finland.

Trots att jag under tågresan Helsingfors-Vasa inte såg några vindmöllor eller solpaneler, blev min dag räddad när jag under pausen genom fönstret på Vasa universitet såg en vindmölla. Rotorbladen snurrade fint i det vackra vintervädret!

Hanna-Liisa Kangas

Hanna-Liisa Kangas är en forskare i klimat-, energi- och markanvändningspolitik vid Finland miljöcentral. Forskningen i och främjandet av ett hållbart energisystem är en hjärtesak för Hanna-Liisa, eftersom något av vårt jordklot måste bevaras med tanke på kommande generationer. Hanna-Liisa har bott i städer i hela sitt liv. Hon tycker om urban kultur, men hämtar nya krafter helst från naturen.

Det här inlägget postades i 2015, Nyhetsbrev 05/2015 och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s