Hanna Mattila, sakkunnig i livsmedels-, klimat- och energipolitik vid jord- och skogsbruksministeriet, skriver i Landsbygdspolitikens blogg om konsumtionens miljöpåverkan. En passiv förbrukare av energi omvandlas till en ”energimedborgare” som producerar energi och binder sig då vid förnybar energi både ekonomiskt och psykiskt. Även omvandlingen från en matkonsument till en ”matmedborgare” minskar klimatpåverkan av livsmedel. Läs hela blogginlägget finns här under:
Från passiv konsument till aktiv medborgare
På landsbygden finns det goda möjligheter att minska miljöpåverkan av konsumtionen. Detta sker genom att man övergår från att vara en passiv konsument till att vara en aktiv konsument-producent.
Energimedborgaren minskar utsläppen
Om man lyckas omvandla en passiv konsument till en aktiv konsument-producent minskar den miljöpåverkan som beror på konsumtion. Detta konstaterande gjordes vid Villmanstrands tekniska universitet (LUT 2014) när man undersökte hur hushållen kan omvandlas till mikroproducenter av el. Enligt undersökningen ledde hushållens egna energiinvesteringar till ökad medvetenhet om energifrågor och mikroproducenterna började fundera på en större rationalisering av energiförbrukningen i hemmet.
Trots att mängden producerad mikroenergi är liten på den nationella skalan, är det dock fråga om en betydelsefull ändring mot en mer hållbar energihelhet. En passiv förbrukare av energi omvandlas till en ”energimedborgare”. Energimedborgaren producerar energi och binder sig då vid förnybar energi både ekonomiskt och psykiskt.
Matmedborgaren minskar utsläppen
Också omvandlingen från en matkonsument till en ”matmedborgare” minskar klimatpåverkan av livsmedel. En fjärdedel av den klimatpåverkan som beror på konsumtionen i Finland härstammar från livsmedlen. Matmedborgaren binder sig vid att begrunda de olika dimensionerna av livsmedelssystemet. Då väcks intresset för själva livsmedlet bakom etiketten. Vem har producerat det och på vilket sätt? Matmedborgarskap betyder att man binder sig vid sådana beteendemodeller som stöder ett livsmedelssystem som är demokratiskt, socialt och ekonomiskt rättvist och ekologiskt hållbart (Wilkins 2005).
I den närproducerade maten förenas många drag som kännetecknar matmedborgarskap. Den närproducerade maten förenar producenter och konsumenter. Producenten av närmat får med all sannolikhet större ersättning för sin produkt direkt från konsumenten än via centralaffären.
Matcirklar och direktförsäljning för landsbygden och städerna närmare varandra. Med producenten av närmat kan man diskutera produktionsmetoderna och i egenskap av matmedborgare också påverka dem.
En matmedborgare kan i likhet med en energimedborgare också vara en mikroproducent. Till mikroproduktion hör bl.a. köksträdgårdar och partnerskapsjordbruk. När en matmedborgare producerar mat binder han eller hon sig också vid maten både ekonomiskt och psykiskt. Detta ökar förståelsen för total ekologi och principerna för kretsloppsekonomi.
Energi- och matmedborgarens totala konsumtion är hållbar
En energimedborgare styr energiförbrukningen enligt produktionen. Matmedborgaren gör likadant: mat som man producerat själv eller hämtar från en matcirkel hamnar mer sällan i soporna. För närvarande slänger varje finländare cirka 20-30 kg mat per år. Matmedborgaren värdesätter maten och minskar livsmedelsspillet.
Ofta styrs beteendet av konsumtionsvanorna. Energi- och matmedborgaren styrs inte av vanorna, utan han eller hon är aktiv medlem i energi- och livsmedelssystemen. Då blir den totala konsumtionen mer hållbar.
Hanna Mattila
Hanna är sakkunnig i livsmedels-, klimat- och energipolitik vid jord- och skogsbruksministeriet. Hanna deltar i internationella klimatförhandlingar och genomförandet av klimatpolitiken i Finland. Det senaste exemplet på detta är klimatprogrammet för lantbruk Askeleita kohti ilmastoystävällistä ruokaa (Steg mot klimatvänligare mat). Hanna är uppvuxen på en lantgård i Elimä och driver matcirkeln inom det bostadsområde där hon bor i Helsingfors.
Källor:
- LUT 2014.
- Wilkins 2005. Eating right here: Moving from consumer to food citizen. Jennifer L. Wilkins. Agriculture and Human Values (2005) 22:269-273.
Svenskfinlands Byars Nyhetsblogg 