Varför fungerar inte modellerna för hållbar utveckling av Sveriges landsbygd? Är brukssamhällen, omstrukturerade industriorter och norrländsk glesbygd den globala ekonomins hopplösa förlorare, eller kan vi kanske vända på perspektiven och i stället utgå från de lokala förutsättningarna för ett uthålligt samhällsbygge? Frågorna står i fokus för boken När verkligheten inte stämmer med kartan. Författarna har mött invånare på några mindre orter som trots motgångar rymmer oväntade möjligheter, som i småstaden Söderhamn där en grupp unga vuxna ifrågasätter de urbana idealen och talar om downshifting, medan ”bruksandan” i Ljusne kommer till uttryck i en ny typ av kollektiv mobilisering. När landsbygdens eldsjälar sedan tar fram en konkret plan för lokalsamhällets omställning, omformuleras synen på ekonomi och demokrati till en radikal vision om en framtid som vilar i invånarnas egna händer. Boken visar hur mer långsiktiga mål kan vara möjliga att nå, ifall de bygger på platsernas sociala och kulturella resurser. Budskapet är att det behövs nya utgångspunkter för att komma tillrätta med vår tids kanske mest svårlösta fråga – det hållbara samhället.
Uppgifterna är från webbplatsen nordicacademicpress.com.
I en bokrecension i Vasabladet (23.11) skriver Kenneth Myntti i slutet på recensionen av När verkligheten inte stämmer med kartan att till den del någon förväntar sig att hitta nyckeln till glesbygdens framtid, ger boken ingen vägledning. Långsiktiga mål kan säkert vara fullt möjliga att nå också i gelsbygden om de bygger på platsernas sociala och kulturella resurser, men frågan är bara hur det rent praktiskt ska gå till i ett globalt samhälle med en urban norm.
Svenskfinlands Byars Nyhetsblogg 