Kategorier
2014 Nyhetsbrev 38/2014

Landsbygden äger också framtiden

843109_10152479100830004_321386251_o
Peter Backa

I uppbyggandet av en laddning av stadslandskapet tar man fasta på en gammal lokal kultur, en tradition eller t.o.m. en fördom, snyggar upp den och presenterar platsen som ett spännande ställe för den post-moderna, välbärgade människan att bo på, eller placera sitt kansli eller ateljé i. Därtill satsar man på att skapa kreativa hot-spots genom att få universitet och deras campus att ligga vägg i vägg med ateljéer och musikhus. På det här sättet vill stadsplanerarna skapa innovativa miljöer, som skapar något nytt, något som man i dag inte ännu vet vad det är. Man gör alltså en investering i det okända, man litar på att i dagens post-moderna samhälle kommer en dylik investering att löna sig, t.o.m. vara spjutsspetsen mot framtiden. På landsbygden stöder man också innovationer genom olika program, men det finns en uppenbar skillnad i strategi. Inom landsbygdsutvecklingen tänker man sig att innovationerna tas om hand, när de en gång gjorts av någon – i huvudsak är tankegången att man bara skördar det som spontant växer upp av sig själv. Bakom inställningen ligger en tanke om att framtiden nog tillhör staden, medan landsbygden äger det förgångna.

Ett av de viktiga nyckelorden för EU:s framgångsstrategier är smart specialisering, ett begrepp som det vimlar av i strukturfondernas program. Konceptet bygger även på innovationer. Man vill sammanföra förvaltningen med företagandet (d.v.s. de företag som man anser ha nycklarna till framtiden) och forskningen (kallas Triple Helix) för att åstadkomma utveckling. I förslaget till landsbygdsprogram finns inte smart specialisering ens nämnt, och inte heller Triple Helix. Det finns delvis förståeliga orsaker till detta, då universiteten inte finns på landet och de intressanta tillväxtföretagen finns i städerna. Det anses att man inte kan skapa den ”kritiska massan” på landsbygden, som per definition är gles.

Landsbygden har ofta en stark lokal kultur att bygga på, men det skulle gälla att fortsätta bygget och använda laddningen till att skapa kreativa miljöer. Genom att analysera grundelementen i smart specialisering och Triple Helix, kunde man se vilka av dessa byggstenar som kunde användas för en decentraliserad kreativ miljö. Att ha högre utbildning och forskning på landsbygden kräver nytänkande, men den moderna kommunikationsteknologin borde kunna användas för att bota bristen på fysiskt närvarande universitet. Det finns också företag på landsbygden som har god potential, och landsbygdens styrka ligger i många fall i boendemiljön. Det betyder att framgångsaktörerna kanske inte ens är företag, utan det kan vara aktiva föreningar som genom kultur och service är ”landsbygdslokomotiven”. Sist och slutligen krävs det en platsbaserad politik som kan ta tillvara de lokala skillnaderna och göra möjligheter av dem, för landsbygden äger också framtiden, kanske i högre grad än staden. Men om man, som nu, inte kan bryta tanken att framtiden bara finns i stan, så blir det en självuppfyllande profetia.

Texten är från en något längre artikel, skriven av landsbygdsutvecklaren Peter Backa på Svensk Byaservice, till ett kommande nummer av tidningen Maaseutu Plus – Landsbygd Plus.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s