
Foto: Pia Prost
Finlands öar rf – Suomen saaret ry (FÖSS) har kartlagt läget på öar i den åboländska skärgården som saknar fast vägförbindelse. Enligt Julia Ajanko kan skärgårdslagen sägas vara grunden till projektet. I lagen konstateras att kommunen bör erbjuda service också i skärgården, ”till ett rimligt pris”. Sen är det ju öppet för tolkning vad rimligt innebär, men som de flesta vet så tenderar ju servicen i glesbygden och skärgården att försämras. Det som tydligt kom fram i kartläggningen var den stora oron för att servicen flyttat längre bort. Även avståndet till beslutfattarna har blivit längre – man känner helt enkelt inte de människor som fattar besluten i kommunen. Samtidigt är det så att de som fattar besluten, inte heller känner till omständigheterna i skärgården tillräckligt väl – beslutsfattandet har flyttat längre bort. Hur borde man då ordna fungerande service?
Man kunde t.ex. göra som ett projekt i Nyland, där byar anställer långtidsarbetslösa. Det projektet fungerar som så att byborna betalar en del för någon tjänst, t.ex. städning eller något slags underhållsarbete som inte erbjuds av privata aktörer på ön, medan myndigheten, till exempel Närings-, trafik-, och miljöcentralen, står för den resterande kostnaden. Tjänsterna kunde överlag vara mer flexibla, t.ex. en hälsovårdare kunde åka ut till öarna med jämna mellanrum och träffa de äldre och erbjuda olika hälsovårdstjänster, samtidigt som de bekantar sig med behoven och levnadsförhållandena, vilket skulle skapa en mer personlig kontakt mellan äldre och hälsovården. Barnfamiljerna igen lyfter fram oron för byskolorna då de stängs. Mindre skolor borde ha större möjligheter att erbjuda mer flexibla lösningar i skolundervisningen, och kanske barnen kunde stanna hemma i bland och göra vissa uppgifter på distans.
Uppgifterna är från (23.9) webbplatsen svenska.yle.fi. Se även texten Nu gäller det att påverka! (från 24.9) på samma webbplats.