Landsbygdsutvecklare Peter Backa har kommit att se på det ”element” som Byaverksamhet i Finland rf består av ur olika synvinklar under olika tider, vilket började för Backas del på 1970-talet. Här nere följer Backas text, som även publiceras i det kommande numret av Maaseutu Plus – Landsbygd Plus.
Lokalsamhället, byn och gemenskapen…
Det finns många sätt att se på saker. Jag har kommit att se på det ”element” som Suomen Kylätoiminta ry (SYTY) – Byaverksamhet i Finland rf består av ur olika synvinklar under olika tider. Det började för min del på 1970-talet i min finlandssvenska värld.
Rädda världen – socialism och eget tänkande
Vänsterrörelsen var stark, i skolungdomssammanhang, i studentvärlden och bland ungdomar överlag. Det var entydigt så att initiativen kom från vänster, oftast långt vänster ifrån. Det var en radikal tid; konservativa och högerinriktade åsikter sålde mycket dåligt. Vi som inte var fascinerade av socialism tvingades utveckla vårt eget tänkande, vi måste skapa ett eget alternativ. Trycket vänster ifrån var i grunden en bra stimulans och därmed positivt – trots att vi nog inte upplevde det så på den tiden.
Miljöfrågorna började under 1970-talet bli allt viktigare. Vänstern hade svårt att ta till sig t.ex. kritiken av obegränsad tillväxt och kärnkraft. Det hade inte vi. Men det räcker inte med kritik, man måste ha ett alternativ också. Vårt alternativ blev en import från Centern i Sverige: Lokalsamhället. Resonemanget var teoretiskt, genom att bygga upp så gott som självförsörjande lokalsamhällen, skulle jorden räddas. Modellerna fanns, det behövdes 800 personer för ett lokalsamhälle, men hur det skulle förverkligas var litet mera oklart.
Rädda byn – byarörelsen
För min del kom lokalsamhället tillbaka i ny skepnad 1983 när jag började jobba på Svenska studiecentralen. Men nu var perspektivet ett annat, egentligen helt motsatt. I stället för att rädda världen, handlade det om att rädda byn. För min del mötte jag – med förtjusning – den lokala aktiviteten konkret i bl.a. Närpes och Sundom. Det var människor som oblygt blandade radikal kreativitet med konservativ byakänsla, och åstadkom resultat. Byarörelsen var redan då definierad och analyserad, men det övergripande perspektivet var inte drivande. Det dynamiska perspektivet var det lokala – för den egna byn, punkt.
När jag på den tiden bjöd in byaaktivister till diskussionsmöten, steg folk från olika byar upp och berättade, med stor stolthet, om sina bravader som att ordna sina egna talkon, sin kamp mot kommunen och andra myndigheter för att få behålla sin service. Det fanns en känsla av nybyggaranda, en eld som är svår att beskriva.
Byarörelsen växte, d.v.s. det blev fler enskilda byar som ställde sig upp för sin sak, för sin by, inte för inte för byarörelsen. Behovet av att träffa andra likasinnade byaaktivister regelbundet växte, liksom behovet av att samarbeta med andra. När en passiv by aktiverar sig, så finns ingenting, allt man gör är ett tillägg och ett framsteg. Men när man redan har en verksamhet, så krävs det mera för att man skall kunna känna att man går framåt. Då kommer obönhörligen ett krav på att man skall ha ett samhälleligt inflytande i kommunen, och nationellt, för att man skall kunna få de resurser som behövs för att ytterligare gå framåt. Det krävs en organisering på nationell nivå som kan föra byarnas talan.
Klassisk konflikt – Gemeinschaft möter Gesellschaft
Därmed är det bäddat för en konflikt. Det är inte en antagonistisk konflikt, utan en konflikt mellan olika prioriteringar. Det lokala engagemanget är själen i byarörelsen. De som brinner för det lokala, den egna byn, har knappast något emot en stark nationell rörelse som garanterar inflytande och resurser – men det är inte därför de är aktiva. Det kan t.o.m. vara så att man engagerat sig för att man varit missnöjd med det som serverats ovanifrån. Man ser, på basen av bittra erfarenheter, reflexmässigt misstänksamt på det som kommer uppifrån, och SYTY kommer ofrånkomligen uppifrån i någon mening.
Den här konflikten är klassisk. Det är ett Gemeinschaft – en gemenskap – som möter ett Gesellschaft enligt sociologisk slang. Den här konflikten är olöslig. Man kan hitta kompromisser i den konkreta verksamheten, men konflikten finns kvar. Om byarörelsen i framtiden skall vara en dynamisk rörelse – och det kommer minsann att behövas en sådan i vårt samhälle – så kan inte det kompromisslösa lokala perspektivet, och därmed olikriktningen, strömlinjeformas bort. Men om de lokala aktivisterna skall kunna gå framåt och möta de stora nya utmaningar som är på kommande, så krävs kraftfullt nationellt stöd. Man behöver alltså båda elementen i samverkan. Eld måste dansa med vatten.
Peter Backa
Landsbygdsutvecklare
Svensk Byaservice
Svenskfinlands Byars Nyhetsblogg 