Kategorier
2014 Nyhetsbrev 27/2014

”Regionalpolitik har blivit ett ofint ord” – professor Katajamäki om regionalpolitikens tillbakagång och stora reformer

Illby, Borgå
Postbacken i Illby, Borgå
Bildkälla: Wikimedia Commons

”Regionalpolitik kan definieras som ett medvetet beslutsfattande för att påverka hur samhället är organiserat i regioner. I Finland var den klassiska regionalpolitikens idé att garantera utvecklingsmöjligheter för medborgare, företag och lokalsamhällen i alla delar av landet. En av regionalpolitikens prestationer var en decentraliserad välfärdsstat med livskraftiga lokala samhällen. Man bedömde att en stark regionalpolitik bäst kunde säkra rättvisa, ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft.”

Men efter det sista stora regionalpolitiska decenniet, 1980-talet, har regionalpolitiken rasat. Det fattas beslut som djupgående påverkar samhället, men man ser inte längre sammanhanget mellan beslut och regional utveckling. Ordet regionalpolitik har blivit ofint. Förvaltningsgrenar gör reformer som inte baserar sig på medborgarnas geografi och intresse, utan på egen bekvämlighet, samt blind tro på storhetens och centraliseringens logik, och så tär man på lokalsamhället och ökar otrygghet. Ett paradexempel är polisförvaltningens utveckling till ett vidunder med jättestora förvaltningsområden, vilket medfört att säkerhetstjänsterna har försämrats drastiskt, särskilt på landsbygden.

Förvaltningsgrenarnas egna sakkunniga, som sällan är specialister i frågor som gäller geografi och samhällets regionala strukturer, är de som planerar reformer. Därför utvärderas inte reformernas regionala och lokala påverkningar, så gång efter annan kommer man fram till större förvaltningsområden och större serviceenheter, med konsekvens att närservicen försämras och vardagen blir besvärligare för medborgare som inte bor i de största centra.

Den stora social- och hälsovårdsreformen är följande steg, vars verkan vi vet litet om, men kommunerna kommer inte längre att ha ansvar för att ordna social- och hälsovård – över hälften av kommunernas budget överförs till gigantiska social- och hälsovårdsområden. Reformen har förberetts bakom slutna dörrar. Propositionen med lagförslaget kommer uppifrån, och jag befarar att inga utvärderingar ska göras ur medborgarnas och lokalsamhällenas perspektiv.

Under de senaste månaderna har finansministeriets kommunavdelning anordnat seminarier för beslutsfattare i städerna, och ministeriets representanter har uppmuntrat kommuner till egna initiativ. Det är emellertid oskäligt att lägga ansvaret på kommunerna, då man inte har en aning om de nya ramvillkor som ska forma kommunernas framtida roll. Först måste man besluta om social- och hälsovårdsreformens konkreta innehåll, och sedan när man vet det, är det dags att reflektera över t.ex. kommunsammanslagningar.

Finansministeriet favoriserar specialutredare som prioriterar storkommuner, medan ärliga utvärderingar av olika alternativ inte görs – jättekommuner ses som den enda lösningen. Förhastar man sig, kan resultatet bli alltför stora kommuner, där medborgarnas möjligheter att påverka försvagas och servicen centraliseras för mycket. Självförvållande snedvridningar och rättvisor i hur Finland är organiserat i regioner, har nu gått för långt, så nästa regering måste återföra regionalpolitiken till en central del av beslutsfattandet.

Uppgifterna är från en artikel i Vasabladet (27.6). Skribenten Hannu Katajamäki är professor i regionalvetenskap vid Vasa universitet och tillika även landsbygdsprofessor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s