”Borttagning av belägg från asfalterade vägar ett enormt steg bakåt i samhällsutvecklingen”

??????Det har redan länge funnits ett hållbarhetsgap i underhållningen av basvägnätet. Vägarna förfaller eftersom pengarna inte räcker till, och enligt uppskattning uppgår reparationsskulden till 2,5 miljarder euro, en summa som hela tiden stiger. Enligt Trafikverket borde 4 000 kilometer väg få ny asfalt varje år, men pengarna räcker bara till hälften, så följaktligen uppstår 2 000 kilometer dålig asfalt varje år i Finland, och det är de minst trafikerade vägarna som får lida mest. Den största budgetposten för vägunderhåll går ju till de allmänna vägarna, men det finns också totalt 55 000 kilometer enskilda vägar i vårt land som är berättigade till statsbidrag. År 2012 gick det åt 12 miljoner euro i budgetmedel, medan årets statsbudget för enskilda vägar ligger på bara 8 miljoner euro, vilket kan jämföras med att västmetrons förlängning på 7 kilometer nu utlovades i det nya regeringsprogrammet 240 miljoner euro.

Vägmyndigheterna måste förstås anpassa sig till realiteten. I flera regioner i landet har en radikal tanke vädrats: riv bort asfalten från vägarna i sämst skick, vilket handlar om att en grusväg är billigare att underhålla än en asfaltväg. Men även om basunderhållet är billigare, så blir vägen sämre, för grusvägar tål trafikbelastningen dåligt och kan skadas bl.a. av störtregn och tjäle, vilket i sin tur leder till viktbegränsningar som försvårar trafiken för lastbilar och långtradare. Körkomfort och grusväg passar även mycket dåligt ihop.

Men det handlar dessutom om en betydligt större principiell omställning än så, för om beläggningen tas bort från asfalterade vägar, är det ett enormt steg bakåt i samhällsutvecklingen. Medborgarna och samhället har under århundradens lopp tillsammans, som en viktig del av samhällsbygget, försökt förbättra vägarna och skapa bättre kommunikationer – från slingriga kostigar som inte ens var farbara med hästvagnar via sandvägar till landsvägar och dagens raka motorvägar. Det är bara under krigstider som utvecklingen har stannat av. Nu går utvecklingen snabbt bakåt på tusentals vägkilometer i året, vilket försvårar ytterligare möjligheterna för glesbebyggda områden att behålla eller skapa arbetsplatser. Kanske vårt land skulle vara förtjänt av färre helt nya vägar, medan de befintliga i stället hålls i skick.

Uppgifterna är från en artikel, skriven av Mikael Jern, i Hufvudstadsbladet (29.6).

Det här inlägget postades i 2014, Nyhetsbrev 27/2014 och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s