Kategorier
2014 Nyhetsbrev 19/2014

Protestbybutiken i Nykarleby fyller fyrtio – svåra tider för småbutikerna på landet

Couple Holding Shopping Basket”Logiken är enkel: om ingen handlar i närbutiken finns det inget underlag och då går det inte längre att hålla butiken öppen”, konstaterar vice ordföranden för Monäs Bodens styrelse Ralf Knuts. Men monäsborna får beröm för att de handlar i närbutiken, som i dag är den allra sista lanthandeln i Nykarleby. I fjol blev det plusresultat och omsättningen ökade. Knuts ser inget omedelbart hot för lanthandelns framtid. Man testar även hemkörning av varor en gång i veckan. Konkurrensen från stormarknader i städerna är hård i dag, men det är mer än tjugo kilometer in till Nykarleby centrum, till Jakobstad är det ytterligare tjugo kilometer till. Till viss del är det också avstånden som gjort att butiken överlevt. Den behövs helt enkelt, även om det nu bor betydligt färre människor i byn än det gjorde på sjuttiotalet.

Monäsboden startade som en ren protest till den centraliseringsiver som rasade redan på sjuttiotalet. Munsala Handelslag fusionerades med Pedersöre Handelslag 1973, och i avtalet ingick att Pedersöre Handelslag skulle bygga en hallbutik till Hirvlax, medan lanthandlarna i Monäs, Monå och Kantlax skulle dras in. Det här accepterades inte av invånarna – det är sju kilometer till Hirvlax. I stället grundades en kommitté som skulle fundera på lanthandelns framtid, vilket så småningom ledde till att en egen butik grundades. Två foderkök gick in som aktionärer med en andel på en tredjedel var, medan resten av aktierna köptes av bybor – upp till 90 procent av byborna köpte aktier. För butikskommittén återstod inget annat än att bygga en helt ny butiksfastighet, efter att ha även blivit nekad att köpa den gamla bybutiken.

Det var först på sjuttiotalet och särskilt på åttiotalet som butiksdöden på allvar slog till. Enligt statistik från dagligvaruhandelns branschorganisation mer än halverades antalet lanthandlar från drygt 3 400 stycken 1980 till knappa 1 500 stycken år 1992. Ökad tillgång till bil och en mördande konkurrens från städernas stormarknader var ofta den sista spiken i kistan för många små butiker. Tarmo Närköp-kedjan, dit bl.a. Monäs Boden hör, är i princip den enda kedjan i landet som specialiserat sig på småbutiker som finns på glesbygden. Det är en kedja som startade år 1993 och som består av självständiga lanthandlare som gör inköpen centralt från Metro-tukku. Men kedjan hade över 500 butiker i starten, då det i dag finns 130 kvar. Det är en tuff marknad, och projekt med att flytta t.ex. apotek, post och även Alko till ett och samma ställe, har nog på vissa orter fungerat, men det har ändå inte stoppat butiksdöden.

Närmat och närproducerat är i dag inne, och skulle i princip, åtminstone i teorin, kunna ge butikerna på landet ett nytt lyft. I dag flyttar också många yngre tillbaka till byn och pendlar till jobbet i staden. Men köpvanorna har ändrat och inköpen sker av gammal vana ofta i städerna. I dag räknar branschen med att det måste finnas ett kundunderlag på ca 3 000 personer för att en butik ska klara sig, vilket få byar når upp till. I områden där det finns sommarstugor, klarar sig bybutikerna med ett lägre underlag. Logistiken är inte heller uppbyggd för att ta tillvara närproducerat, för det ska vara stort och centraliserat. Kanske de allt dyrare fraktkostnaderna och bränslepriserna så småningom leder till en renässans för lokalbutiken, men än så länge syns i varje fall inga tecken på det.

Uppgifterna är från två artiklar, skrivna av Marcus Jansson, i Österbottens Tidning (3.5).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s