Förvaltningen, ja, hela samhället vänds upp och ner genom olika reformer, där ingen tar sig an helheten. Det grötiga komplexet är en riktig reformhärva, fastän intentionerna är goda. Men ändlösa försök att avancera med hjälp av enskilda beslut och projekt bara ökar förvirringen, och problemen blir allt mer djävulska. Servicen försvinner från lokalsamhällena, medborgarna blir obetydligare och strukturerna större. Social- och hälsovårdsreformen med sina fem jätteregioner är som tagen ur en geografs mardröm. Med reformen som nu skissas på, kan slutresultatet bli att man s.a.s. torkar bordet med allt vad kommunal demokrati och självstyre heter och överlämnar fältet till transnationella servicefabriker, som inom kort med sitt monopol kan diktera spelreglerna för social- och hälsovården.
”Medborgarnas intressen glöms bort när man försöker bygga stort och fantastiskt. Mitt i den här röran flaxar kommunreformen, den nya kommunallagen och statsandelsreformen med brutna vingar.”
Nu börjar regeringen även tumla om i central- och regionalförvaltningen, så reformhärvans biomassa håller på att få gott om ny näring. Social- och hälsovårdsreformens vinnare kommer att vara teknokratiskt beslutsfattande och storskalig ekonomi. Förlorare blir små lokala samhällen, speciellt på landsbygden, och små kommuner som vill utgöra ett närsamhälle för sina invånare, men går det riktigt illa förlorar hela Finland. Reformhärvan är en ondskefull helhet, som för att oskadliggöras, kräver vidsynta och kraftiga åtgärder. Man måste börja med geografin, för omständigheterna varierar mellan olika lokala samhällen. Uppifrån dikterad storskalig logik funkar inte, utan rättvisa förutsätter varierande modeller som respekterar medborgarnas situation.
Vi klarar oss inte utan en demokratisk landskapsförvaltning, vilken organiserar social- och hälsovården. Fosterlandets fördel förutsätter inte en förvaltning med abnorma geografiska monster som styrs uppifrån utgående från en teknokratisk ideologi, utan fosterlandets fördel förutsätter landskapsförvaltning med naturliga och fungerande regioner, samt kommuner som närsamhällen. Ett vackert nytt landskap skulle vara Österbotten, Södra Österbotten och Mellersta Österbotten tillsammans.
Texten är från en artikel i Vasabladet (24.4). Skribenten Hannu Katajamäki är professor i regionalvetenskap vid Vasa universitet och tillika landsbygdsprofessor.
Svenskfinlands Byars Nyhetsblogg 