Doktor Pekka Peura från Energiinstitutet vid Vasa universitet ser landsbygden som en betydande framtida energiproducent som med sina resurser för förnybar energi kan erbjuda för Finland en möjlighet att övergå till en ny typ av energistruktur och uppnå energisjälvförsörjning. Samtidigt skulle det betydande penningflödet inom energiverksamheten bättre än tidigare finnas att tillgå till större fördel för landsbygden, men vi har en lång väg att gå, och det finns också hinder, påpekar Peura.
Dagens centraliserade energiinfrastruktur står enligt Peura inte som förlorare, för den har sin roll då det gäller att tillgodose behoven inom de stora bosättningscentrumen och de energiintensiva industrin, t.ex. metall- och pappersindustrin. Även råmaterialkällorna för den centralserade energiproduktionen förändras och utvecklas emellertid med tiden. ”Parallellt utvecklas en decentraliserad produktionsmodell på områden där det är möjligt och där efterfrågan kan tillgodoses med hjälp av liten produktion och förnybara energikällor”, säger Peura. Effekterna av den nya typen av energistruktur strålar ut i områdesekonomin och ger landsbygden en ny typ av stark affärsverksamhet, på samma gång förbättras också sysselsättningen utanför de största tätorterna i Finland. Samtidigt kan energipriset bättre kontrolleras, i jämförelse med en situation där det bestäms på den internationella marknaden. En decentraliserad lösning är bra med tanke på att trygga energiförsörjningen – modellen minskar vårt beroende av fossil energi och hjälper oss att svara på miljöutmaningarna.
”En ändring av den nuvarande strukturen stöter alltid på institutionellt motstånd som påverkar på många nivåer. Det finns nog inte någon som frivilligt erbjuder sina marknadsandelar för nya aktörer. Dessutom är den teknik som grundar sig på utnyttjande av förnybar energi först i utvecklingsfasen. Som helhet är det fråga om en mycket mångfacetterad process som omfattar tekniska, ekonomiska, juridiska och även sociala dimensioner”, summerar Peura.
Det mest naturliga är att den utveckling som leder till en ny typ av energistruktur, börjar från en decentraliserad el- och/eller värmeproduktion på gårdar, hos privata huhåll och kommunala energibolag som investerar i ny teknik eller ändrar sina system så att de i värmeproduktionen kan utnyttja förnybara energikällor. I den andera fasen är den lokala energiproduktionen omfattande. Målet är minst en regional energisjälvförsörjning i fråga om el. I den tredje fasen skapas mikronät som, förutom produktion, omfattar reservkraftmaskiner och energireserver, samt att de kan drivas åtskilt från stamnätet. I ett smart mikronät är automationen långt utvecklad, och nättjänster kan även säljas. Innan man uppnår denna nivå måste en stor social förändringsprocess genomgås: det krävs en bred social acceptans vid övergången till förnybara energiformer, det krävs nya anvisningar och normer som stöder den nya energistrukturen och slutligen, kanske den enklaste fasen, måste man kunna skapa sådan teknik som bidrar till att förändringen kan genomföras.
Uppgifterna är från en artikel, skriven av Jukka Aarnio, i landsbygdsnätverkets tidningsbilaga Landsbygd i utveckling (april 2014). Bilagan tar, förutom detta ämne, upp följande: Landsbygdens grönska till staden, Stunthobbyn gav upphov till en företagsidé, Leader verkar på gräsrotsnivå, En Upplevelserestaurang med mat och program i sen 1700-tals stil, Finlands största museum för bruksbåtar, Den självlysande ön Keistiö, Henttalas biffkött går åt som smör på heta stenar, Med fiskskinnshandskar för fisketraditionen, Stark företagaranda i en småstad, Spetsbussen tar med sig hantverkskultur till byarna, samt Näringsämnen på tallriken, inte i vattendragen eller bland soporna.
Svenskfinlands Byars Nyhetsblogg 