
I norska regeringsprogrammet utlovas att en kommunreform ska inledas och att de viktiga reformbesluten ska fattas under regeringsperioden. Det tycks vara bråttom med projektet, och den norska kommunministern har tillsatt en arbetsgrupp bestående av erfarna forskare och praktiskt inriktade aktörer som ska lägga fram kriterier för en ny kommunindelning. Kriterierna borde vara färdiga redan den 24 mars. I maj har regeringen sedan för avsikt att presentera riktlinjerna för kommunreformen, ge bakgrundsfakta till ändringsbehovet, ange målen för reformen och presentera verkställighetsplanen. Enligt regeringen bör alla kommuner klara av att själva sköta de nuvarande lagstadgade uppgifterna, och man hänvisar direkt till de kriterier som tagits fram i Danmark och Finland. Arbetsgruppen väntas ha sin slutrapport färdig den 1 december, i vilken det är meningen att det ska innehålla kriterier för en kommun som kan ta på sig flera uppgifter.
Regeringen går ut med budskapet att man vill stärka demokratin. I dag har kommunerna för många uppgifter och det syns i det fortsättningsvis ökande samarbetet mellan kommunerna, för viktiga kommunala beslut har överförts från demokratiska strukturer till kommunernas samarbetsorgan. Regeringen anser att kommunernas växande samarbete med olika nätverksmodeller försvagar demokratin och minskar transparensen, vilket även gäller samkommunerna. Därför vill regeringen ha starka kommuner som kan ges mera uppgifter och större ansvar, vilket förutsätter en stark och transparent kommunal ekonomi som regeringen avser att stödja och utveckla. Särskild vikt läggs vid tillväxtområdena p.g.a. de här områdenas investeringsbehov. Uppgiftsfördelningen mellan staten, landskapen och kommunerna omvärderas, medan kommunernas frihet med stöd av självstyrelsen stärks.
I Finland tycks kommunreformen ha kört fast, men inte heller i Norge kommer det att vara någon enkel match. Under de senaste decennierna har man inte genomförts några tvångssammanslagningar i Norge. Den gällande lagstiftningen tillåter nog användning av tvång, men om kommunen motsätter sig sammanslagning, är det riksmötet som fattar beslutet. I regeringsprogrammet betonas samarbetet mellan staten och kommunerna, samt regional förankring. Programmet kan även läsas så att kommunerna får bestämma med vilka kommuner de vill gå samman, lite på samma sätt som i Danmark, där sättet att genomföra reformerna marknadsfördes med att det bygger på frivillighet: kommunen fick ju välja vilken kommun den ville gå samman med.
Uppgifterna är från en artikel (från 7.3), skriven av professorn i offentlig rätt vid Vasa universitet Eija Mäkinen, på webbplatsen Kommunerna.net.