För tillfället förbereder finansministeriet en ny kommunlag, där man gått in för att ”möjliggöra” närdemokrati. Det här låter bra, om det görs på basen av grundlagens intention och de krav på medinflytande som finns i samhället. Men så väl är det inte, för finansministeriets beredning strävar inte till att möjliggöra demokrati för medborgarna, utan för kommunens beslutsfattare. Detta är tragikomiskt; särskilt mot bakgrunden av att den nuvarande lagen inte ställer några verkliga hinder för närdemokrati – tvärtom åläggs fullmäktige att ansvara för närdemokratin.
”Fullmäktige skall se till att kommunens invånare och de som utnyttjar kommunens tjänster har förutsättningar att delta i och påverka kommunens verksamhet.”
Men lagen säger inte hur. Det kan alltså ske litet hur som helst – eller inte alls. Sådan har lagen varit sedan år 1995, och med några sällsynta undantag har ingenting hänt. Kommunfullmäktige beslutar alltså om närdemokratin. Invånarna får visst yttra sig på många nya sätt, men makten sitter där den alltid har suttit: hos fullmäktige och bakom den en elit av politiska beslutsfattare och höga tjänstemän.
”Kommer de politiska partierna i riksdagen verkligen att svälja en lösning som inte rimmar väl med grundlagens anda och som, med tanke på nästan 20 års erfarenhet av den gamla kommunallagen, knappast medför någonting nytt? Och har någon verkligen mage att hävda att man utvecklar närdemokratin på det här sättet?”
Uppgifterna är från en insändare, skriven av landsbygdsutvecklare Peter Backa, i Hufvudstadsbladet (18.2).
Svenskfinlands Byars Nyhetsblogg 