Kategorier
2013 Nyhetsbrev 45/2013

”Bilismen kan inte vara billigare på glesbygden – den måste vara det”

BilarJorma Ollila & Co har levererat sin syn på hur bilbeskattningen skall reformeras så att statskassan inte sinar när motorerna går från bensin till el, vilket var naturligtvis det primära när Ollila fick uppdraget. Statskassan får in 4,5 miljoner på bilismrelaterade skatter (bränsleskatt, fordonsskatt), en modell som inte är evig. Den bärande idén i förslaget är kilometerskatt, möjliggjord av sändare som ger skattemyndigheterna all information om bilens framfart – skattebjörnen och storebror i en teknisk omfamning, unik i hela Europa. Vägtullar hade varit naturligt för Tätortsfinland. Men varför uppstår det politiska omfartsvägar som leder förbi vägtullar? För att Storhelsingfors – metropolområdet – också annars särbehandlas, se bara hur regeringen trippar på tå, i stället för att sätta ned foten och tvinga hela Storhelsingfors till ett enda stort samarbete. Den stora trafiken finns i metropolområdet, som hade varit ett självklart mål för de första vägtullarna i Finland.

Om Finland på 20-talet – tidigast – går in för att beskatta körda kilometrar, så är tågordningen i sig riktig: En arbetsgrupp gör det första grovjobbet – Ollila & Co har tagit fram ett basmaterial och inget annat. Det här är bara ett första inlägg, och många frågor måste få svar innan vi – eller om vi alls – får en kilometerbaserad skattemodell för bilismen. Hit hör bl.a. indelningen av landet i områden av lägre och högre skatt. Glesbygdsfinland har inte kollektiva alternativ till bilen, som därtill blir allt viktigare i takt med att den lokala servicen flyttar in till de större städerna. Skräckscenariot är en glesbygdsbilist som kör in till den offentliga servicen och får betala kilometerskatt, eller tvingas punga ut med vägtull för en helt nödvändiga resa. Hit hör det miljöpolitiska omslagspappret: Om bilismen beskattas per körd kilometer, kan vi själva påverka på vilken nivå vår skatt hamnar – i princip, men i praktiken resonerar ledande tjänstemän på trafikministeriet som om de föreslagna åtgärderna inte alls skulle påverka körandet.

Trafikrådet Tuomo Suvanto på ministeriet kommer i Helsingin Sanomat (17.12) med en serie intressanta påståenden: De körda kilometrarna varierar just inte alls, folk kör lika mycket. Man bör inte minska på bilismen i sig, utan bara dess negativa effekter. I Lappland kan (vår spärrn.) bilismen vara billigare än i Helsingfors, som har en fungerande kollektivtrafik. Om vi börjar bakifrån, så kan bilismen inte vara billigare på glesbygden – den måste vara det. Ifall tanken är att skatterna inte skall bita på beteendet utan enbart trygga en jämn ström av skatter, är det ärligare att inte marknadsföra kilometerskatterna med miljöhänsyn. Ollila & Co hade inte som uppgift att omfamna samtliga aspekter på bilismen, men man har tillåtits – eller tagit sig friheten – att lämna bort den tunga trafiken från skattemodellen. Ollila & Co har tagit fram en kartläggning över hur man har agerat annanstans. Gruppen har sett över det tekniska och man har föreslagit olika skattesatser för tre olika miljöer: stadsområden, tätort på landsbygden och glest befolkat på landsbygden. Se det som en elementär början, för bilen och samhället är ett tema som måste belysas också ur annan än skattesynvinkeln – präglad av huvudstadsregionens ovilja att gå den normaleuropeiska vägen med vägtullar.

Uppgifterna är från ledaren i Åbo Underrättelser (18.12) med chefredaktören Torbjörn Kevin som skribent.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s