Historien har format vårt lands mosaik av vidsträckt landsbygd, små städer och en varierande natur. Utav detta uppstår inte ett Storstads-Finland. Men de överdimensionerade metropolernas trevare stöder lösningar som är centraliserade och fjärmade från människornas vardag, vilket småningom börjar tära på Finlands framgångs verkliga faktorer. Metropolmodellerna är mekaniskt kopierade från ett genuint storstadssamhälle, som Finland inte kan jämföras med. Geografiskt finns det inte heller här något att göra. Finlands konkurrensförmåga utgår även i fortsättningen från de små lokalsamhällenas närekonomi, vilket gör att platsen blir jämbördig i huvudstadsregionen, landskapscentrum, landsbygdsstäder, på landsbygden, samt i stadsdelar och byar. Finlands kommande framgångar grundar sig på platsernas mångfald. Om platsdiversiteten utarmas, så minskar sannolikheten för nya finländska framgångshistorier och den lyckosamma slumpens möjlighet avtar.
Pekka Himanen skriver i sin nyligen utkomna framtidsrapport Kestävän kasvun malli (Modell för hållbar utveckling) om principen för ett värdigt liv. Om det här skulle antas som samhällspolitisk utgångspunkt, skulle detta resultera i något stort: synen på ekonomins betydelse för utvecklingen skulle bli mångsidigare, beaktandet av miljön i beslutsfattandet skulle bli verklighet, vikten av kulturens mångfald skulle förverkligas och den sociala rättvisan skulle inte äventyras. Principen om ett värdigt liv skulle betyda att den platsbaserade synen stärks; förutsättningarna för lokalsamhällenas utveckling skulle skötas utgående från deras egna utgångspunkter. Koncentrationens och storhetens logiska övermakt skulle brytas. Små kommuner, små skolor och små bibliotek skulle dryftas som ett värdigt liv och tryggandet av civilisationen, och inte som ett kortsiktigt ekonomiskt sparande och storhetsideologiskt betraktande.
Läs mer (på finska) vad Katajamäki skriver i sin blogg.