”Åländska skärgårdskommunerna kommer inte att växa och frodas som förut”

Åland-karta Wikipedia

Källa: Wikipedia

Nina Fellman skriver i ledaren (29.10) för tidningen Nya Åland om ett livskraftigt Åland i det långa per-spektivet. Om man då från ovan betraktar Åland som en organisk helhet med en kropp vars yttersta lemmar är skärgårdskommunerna, och vars bultande hjärta är Mariehamn, så vad ser man? Jo, fingrarna och tårna börjar vitna på de delar som ligger ytterst – kraften att leva det liv som man tidigare levt ute på öarna, självförsörjande, mångsysslande och nära naturen, ersätts och trängs undan av andra saker och andra drömmar. Lyfter man blicken och tänker sig Åland som en del av Östersjöregionen, så ser man en gradvis förskjutning av tyngdpunkten i trafiken och i ekonomierna söderut. Hela Åland, som tidigare var navet i trafiken mellan Finland och Sverige, blir allt mer periferi, då centrum i politik och ekonomi flyttar till Bryssel, till de nya baltiska ekonomierna, Polen och Tyskland.

Vi ser att Ålands hjärta fortfarande pumpar starkt, men att det ska försörja allt flera regioner i ytterkanterna, en förändring som inte har påverkats alls av något som man gjort på den politiska nivån under de senaste 20 åren. Vi ser att samhället som vuxit fram är småskaligt, ekonomiskt starkt, men fortfarande inte anpassat sig till globaliseringens obönhörliga förändringstryck. Det är inte livskraftigt på lång sikt. Vi står inför ett vägval, för Åland som det är i dag, kommer att föra en långsamt tynande tillvaro där den tystnad som nu sprider sig i skärgården kommer att landstiga på fasta Åland och så småningom göra Åland till en semesterö för turister, bortaålänningar och nostalgiker. Det blir ett Åland som inte dör bort, men som kliver av utvecklings- och tillväxthetsen och som accepterar ett öde som mött många andra ösamhällen.

Alternativet är radikal förändring, vilket är att acceptera vissa saker, som t.ex. att de åländska skärgårdskommunerna inte kommer att växa och frodas som förut, inte ens om vi satsar miljarder på kortruttstrafik. Det är att tänka att man kanske borde använda pengarna där de fortfarande kan göra nytta. Det är att snabba på och göra det möjligt för kommuner att gå samman innan de faller samman, vilket börjar bli akut för Kökar och Sottunga. Det är att se helheten och välja det som skjuter ut oss i farleden igen, om det är där vi vill vara.

Det här inlägget postades i 2013, Nyhetsbrev 38/2013 och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s