Utgångspunkten för alltför många reformer är personalens bekvämlighet och brist på administrativ fantasi, och alltså inte medborgarnas bästa. Ett mekaniskt strävande efter likvärdighet, som inte tar hänsyn till avståndet/geografin, ökar orättvisan. På senaste tid har man ofta diskuterat ungdomarnas marginalisering, men om man talar enbart på generell nivå, tappar man kanske bort något viktigt: orsakssamband vad gäller ungdomarnas marginalisering varierar mellan olika, lokala samhällen. Marginaliseringens mekanismer är kanske annorlunda i storstädernas förorter, i småstäders centrum och på glesbygden. Fastän fenomenet heter ”marginalisering”, varierar dess karaktär i olika geografiska miljöer, och om man inte tar hänsyn till geografin, diskuterar man lätt generellt, och de vardagsproblem som ungdomarna möter i olika lokala samhällen, beaktas inte. Den rådande politiken är fenomenbaserad, och jag tror vi behöver mer platsbaserad politik, vilken skulle befrämja medborgarnas intresse.
”Allas vardag ligger någonstans, alla lever i lokala samhällen.”
Platsbaserad politik betyder inte att alla fenomen måste behandlas lokalt, men å andra sidan förorsakar den nuvarande praktiken som ser alla fenomen generellt, utan geografiska anknytningar ur medborgarnas synvinkel, suddig praxis och ineffektiv samhällspolitik. En orsak till ungdomsgarantins, tillsvidare milda resultat, kan vara att man inte tillräckligt tar hänsyn till de lokala arbetsmarknadernas varierande karaktär.
”Platsbaserad politik har en tydlig anknytning till förvaltningsreformer. Om t.ex. kommuner eller TE-byråer blir för stora geografiskt, är det mycket svårt att beakta lokala omständigheter. Medborgarnas geografi förlorar.”
Även centraliseringen av regionalförvaltningen fjärmar beslutsfattandet från geografiska realiteter, där det senaste exemplet är en plan att centralsera EU-stödens beslutsfattande till bara fyra Närings-, trafik- och miljöcentraler. Jag tycker planen är absurd. Platsbaserad politik betyder att man djupsinnigt måste överväga arbetsfördelningen mellan centraliserade och decentraliserade förfaringssätt, där det primära strävandet skulle vara decentralisering: servicen bör finnas så nära medborgarna som möjligt.
”Också här gäller EU:s subsidiaritetsprincip. Närheten kan bevaras bara på ett litet tråkigt sätt: man bör stifta en lag om närservicens och närdemokratins principer.”
Utan lagens skydd fortsätter nedmonteringen av de lokala samhällena och den fundamentala försämringen av Finlands idé.
Uppgifterna är från en artikel i Vasabladet (6.10). Skribenten Hannu Katajamäki är professor i regionalvetenskap vid Vasa universitet och tillika landsbygdsprofessor.
Svenskfinlands Byars Nyhetsblogg 