Biträndande stadsdirektör Heidi Nygren lovordade Vandas närdemokratimodell (Helsingin Sanomat Mielipide 13.8), som ger medborgarna möjligheter och ställen att påverka. För Vanda är strävan säkert bra, men verkligheten är nog kärv i de finländska kommunerna. De finländska närdemokrati-modellerna fungerar nämligen inte i praktiken, med undantag av Rovaniemi områdesnämnd. Orsaken är den, att olika forum, kommittéer, råd och annat inte har besluts- eller budgetmakt. De representerar ”lekdemokrati”, vilket börjar tråka ut det bildade folket. Man låter nog medborgarna höras, men man lyssnar egentligen inte.
Kommunernas tjänste- och förtroendemannaledning undviker medborgardemokratin, då medborgardemokratin blandar sig i beredning och verkställighet av maktbefogenheterna. För aktiva medborgare är det till förtret, som man på något sätt får stå ut med, men att det påverkar medborgarna kommer man inte ifrån. Därför tillsätter man olika nämnder, kommittéer och råd, där aktiviteten kanaliseras genom att skriva utlåtanden. Attityden syns i resultaten. Närdemokratimodeller som påverkar har inte uppkommit.
Uppgifterna är från en artikel (på finska), skriven av generalsekreteraren för Suomen kansalaisfoorumi Aaro Harju, i Helsingin Sanomat (19.8).
Svenskfinlands Byars Nyhetsblogg 