Problemen som finns i kommunreformen, gör det angeläget att fundera på färdvägar som kunde leda framåt, där en av de viktigaste frågorna gäller lokalsamhällets framtida roll. Ännu in på 1990-talet var Finland utpräglat lokalt, och i ett längre historiskt perspektiv märker man snabbt att lokalsamhället spelat en viktig roll i alla skeden av den finländska samhällsutvecklingen. Men för första gången i vårt lands historia är det nu helt åsidosatt som drivkraft i samhällspolitiska reformer, i den meningen att man inte mera utgår från lokalt anpassade lösningar.
”Det leder till ett perspektivfel i politiken som betyder att man nervärderar den lokala variationens och de lokala drivkrafternas betydelse för att lösa samhällsproblemen. Det är av många orsaker en farlig väg.”
Problematiken belyses i många undersökningar, som i regionforskaren Timo Aros studier, vilka visar att regionernas konkurrenskraft nu utvecklas mycket olika, medan jag själv har följt med den kommunala utvecklingen i de tvåspråkiga områdena. På kommunalnivå har Svenskfinland alltid varit en mosaik, medan skillnaderna på regionnivå varit klarare, och de blir allt tydligare. Forskare vid Östra Finlands universitet har visat att de största skillnaderna i befolkningens hälsa finns inne i städerna, och att kommunernas hälsopolitik inte förmått beakta områdesmässiga skillnader i hälsorelaterade faktorer. Även den detaljerade och utmärkta områdesindelning som Finlands miljöcentral nyligen gav ut, visar att kommungränserna inte fångar in viktiga mikroregionala förändringar.
”Vilka är lärdomarna av de här undersökningarna? Bland annat att det är i ett komplicerat spänningsfält av stora och små förändringar som dagens lokalsamhällen formas. Det offentliga beslutsfattandet klarar inte av att samtidigt reagera effektivt på så vitt skilda problem som uppstår i städernas kärnor, glesbygdens utflyttningsområden eller på gränserna mellan stad och land.”
Utan det fungerande lokalsamhällets känselspröt, blir uppgiften omöjlig, och det är inte bara enskilda individer och utsatta befolkningsgrupper, vilka löper en allt större risk att falla emellan samhällets skyddsnät och stödsystem, utan hela geografiska områden. Vi har vant oss vid att se kommunerna, byarna och stadsdelarna som lokalsamhällets och närdemokratins fästen, vilket tyvärr inte räcker.
”Om man inte kan upprätthålla en tillräckligt stor variation i de kommunala strukturerna, öka kommunernas handlingsfrihet och rejält minska deras uppgifter, är det i framtiden bara effektiva partnerskap mellan företag, organisationer, föreningar och offentliga institutioner som kan ha en chans att mobilisera lokalsamhället mot de starkt föränderliga regionala och lokala problem som hela tiden växer fram.”
Den regionala projektaktiviteten visar att det nog finns handlingskapacitet, för många partnerskap klarar av att vara genuint gränsöverskridande, både i geografin och i tanken, i sättet att närma sig problem och lösningar. Men EU-stöden minskar med en fjärdedel i nästa programperiod och kommer att allt mera riktas till stora näringslivsprojekt. Det är en alldeles för snäv regionpolitik med hänsyn till mångfalden i de problem vi har. Vad gäller de tvåspråkiga områdena, har de alltid haft en stark förankring i lokalsamhället, där de regionala styrkorna och svagheterna är jämförelsevis tydliga. Svenskfinland kunde med litet större samarbetsvilja visa vägen nationellt genom experiment och gränsöverskridande samarbete för att ge lokalsamhället den plats i samhällspolitiken det förtjänar.
Uppgifterna är från en artikel i Hufvudstadsbladet (26.8). Skribenten Stefan Sjöblom är professor vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet.
Svenskfinlands Byars Nyhetsblogg 