Svårt med diskussion om den brokiga mosaiken av lokala samhällen – professor Hannu Katajamäki

Autobahn Passing FarmsSamhällsdiskussionens huvudströmning känner inte igen Finlands varierande geografi, för många debattörer lever i huvudstadsregionen och deras tolkning om vårt samhälle baserar sig på en snäv minimetropolsynvinkel. Samma gäller mediets koryféer, vilka går med huvudstadens lobbyister och forskningsinstitutioners sakkunniga, som bara talar om genomsnitt och vill, eller kan inte, analysera vårt samhälles geografiska karaktär.

”Medborgarnas vardag finns dock i lokala samhällen och inte på den genomsnittliga verkligheten som den hegemoniska diskursen behandlar. Finland är inte som knappnålens spets, utan en brokig mosaik av olika slags lokala samhällen.”

Shopping street, Amsterdam, Netherlands, EuropeDet är dock mycket svårt att diskutera den brokiga mosaikens karaktär och behov. Exempelvis om man bland ett myndigt sällskap i Helsingfors börjar resonera landsbygdens betydelse för Finlands konkurrenskraft eller den regionala centraliseringens följder ur rättvisans synvinkel, blir kroppsspråket besvärat och sardoniska fnysningar hörs. Diskussionen återvänds snabbt till ärenden som sällskapets majoritet bedömer som betydelsefulla. När man inte kan tala om vårt lands geografiska särdrag och hur man i beslutsfattandet tar dem i beaktande, är man tyst. Reformister tänker sig att administrativa regioner med samma minimifolkmängd garanterar medborgarnas likvärdiga bemötande, men i praktiken förorsakar likvärdighetstänkandet, som baserar sig på samma, stora folkmängder, orättvisa och diskriminerande praxis p.g.a. boningsort, och mest lider medborgare på glesbygden.

”Det är beklagligt att beslutsfattare, som tror på storhetens logik, inbillar sig att de på allvar agerar för medborgarnas bästa.”

KommunreformenDe som tror på storhetens logik, är säkra på att större kommuner förstärker de lokala samhällena, samt tryggar närservicen och -demokratin. Deras medel är att koncentrera sig på statsförvaltningen för att förbättra medborgarnas trygghet, vardagens smidighet och vårt lands konkurrenskraft. När man drastiskt minskade på polisinrättningarnas antal, var det ur deras synvinkel en triumf för medborgarnas trygghet för de som bor i glesbygden. Ett aktuellt exempel som förbiser medborgarnas geografi, fick man i sommar när Trafiksäkerhetsverket (Trafi) förmedlade en plan, om att skära ner ställen med flera tiotal orter, där man kan avlägga körprovet. Motiveringen är att små orters trafikomgivningar inte är så mångsidiga som EU:s körkortsdirektiv förutsätter, men att jämföra Finlands lokala samhällen med Centraleuropas haltar illa.

Man måste acceptera, att i vårt land är trafikomständigheterna, speciellt på landsbygden, helt annorlunda, vilket Trafi artigt kunde förmedla till EU-kommissionen. Om Trafis plan förverkligas, diskrimineras medborgare p.g.a. boplats. Särskilt för dem som bor på glesbygden, vilka är mest beroende av bilen, skulle körkortet bli dyrare. På samma gång hotar konkurs för bilskolor på orter, där det i framtiden inte mera är möjligt att avlägga körprovet. Trafis plan är igen ett exempel på att man inte tar hänsyn till alla aspekter av lokala samhällens geografi. Ifall Trafis plan förverkligas, skulle det vara ett nytt steg mot de försvagade, lokala samhällenas Finland.

Uppgifterna är från en artikel i Vasabladet (24.8). Skribenten Hannu Katajamäki är professor i regionalvetenskap vid Vasa universitet och tillika landsbygdsprofessor.

Det här inlägget postades i 2013, Nyhetsbrev 29/2013 och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s