Tre sanningar om landsbygden i YTR:s nätkolumn

Field of SunflowersDet finns två slags landsbygd: en idyllisk och en på tillbakagång. Oberoende vilken det är fråga om, så går det inte att glömma staden. Landsbygden finns inte, om det inte finns en stad, och först är det alltid staden, varefter landsbygden bestäms: på gott eller ont. Under sommaren har geografistuderanden Sofia Tuisku gjort en media uppföljningsrapport, där man främst granskar synligheten i media för landsbygdens utvecklingsprogram i Fastlandsfinland. Materialet har samlats sporadiskt under föregående år, främst från tidningarna Helsingin Sanomat och Maaseudun Tulevaisuus. Genom att ha gått igenom materialets 92 artiklar, har det inte gått obemärkt förbi för Tuisku det talesätt som man skriver om landsbygden. I sitt material fann hon tre olika sätt som media föredrar att skriva om landsbygden. Det mest anmärkningsvärda är att landsbygden alltid är något i förhållande till staden. Staden är en enhet, på vilka grunder landsbygden även kan bestämmas.

?????????????????????????Sålunda då man förmedlar nyheter om landsbygden, så känns det nödvändigt att på samma gång tala om staden. Enligt det andra skrivsättet är landsbygden, förutom alternativ till staden, förförallt ett positivt alternativ. Landsbygden representerar inte en tillbakagång, utan en livsmiljö med gynnsamma möjligheter. På landsbygden är livet äkta, uttryckligen det finländska livet, där viktiga värden är närhet till naturen, ärlighet, renhet, samt stolthet över det egna levnadssättet och livmiljön. Landsbygden är den finländska idyllen. Det idylliska har ändå en andra sida. Det tredje sättet att skriva om landsbygden, att se det som en avbefolkad glesbygd, där servicen försvinner allt längre bort. Livet är en rörelse framåt, medan landsbygden stampar på stället. Ur den här synvinkeln känns pratet som behandlar landsbygdens tillbakagång naturligt, för utan utveckling följer stängning, nedläggning och att livet upphör. I media är landsbygden å ena sidan en finländsk idyll, och å andra sidan dess motsats. Perspektivet kan kommenteras och ifrågasättas. Exempelvis så skriver Ilta-Sanomats chefredaktör Ulla Appelsin i sin kolumn (IS 28.3), hur helsingforsborna väntar sig att det utanför Ring III börjar någonslags stor ”Lönnbacka”. ”Kommer vi ihåg, att på landsbygden bor en stor grupp finländare som är precis samma som vi stadsbor”, frågar hon sig.

Hela texten för augusti månads nätkolumn (8.8), ”Kolme totuutta maaseudusta”, finns på Landsbygdspolitiska samarbetsgruppens (YTR:s) hemsida. Skribenten och geografistuderanden Sofia Tuisku är kandidat i naturvetenskaper och arbetade under sommaren på jord- och skogsbruksministeriet.

Det här inlägget postades i 2013, Nyhetsbrev 27/2013 och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s