Bioenergi kunde gott och väl täcka den österbottniska landsbygdens behov av el och värme

?????????????????????????Hela Finlands behov av uppvärmning och el kan täckas med förnybar energi – en av teserna i Pekka Peuras doktorsavhandling. Idén börjar ingå i det allmänna tänkesättet, men inte i de stora energibolagens koncept, trots att de skulle ha större möjligheter att satsa än enskilda människor. ”I fråga om människans inverkan på miljön, hör energisektorn till de största bovarna. Jordbrukets belastning är rätt lokalt avgränsad till vissa vattendrag och, åtminstone tekniskt sett, hanterlig. Problemet med belastning från jordbruket kan minska om sväm och slam tas till vara som bioenergi”, säger Peura som hävdar att redan nu kunde förnybar bioenergi täcka behovet av värme och el ute på landsbygden i de tre österbottniska landskapen.

Peura har undersökt tillgången på energived och hyggesrester från skogarna, halm och grönmassa från åkrarna, gödsel från djurgårdarna och avfall från hushållen. Hit räknas inte den skogsmassa som går till cellulosaindustrin, och inte heller åkrar som används för matproduktion, utan enbart mark som nu ligger i träda. I Österbotten kunde bioenergin stå för nästan två tredjedelar av den energi som används till värme och el, men om Vasa och Jakobstad utelämnas ur jämförelsen, kunde självförsörjningsgraden vara 1,5-faldig. ”Beaktar vi också vind och sol och den energi som är bunden till mark och vatten, upptäcker vi att potentialen är enorm”, säger Peura. De stora bolagen har allt färdigt byggt och betalt, så att införa något nytt där är en långsam process, men det kan hända att nya strukturer växer upp vid sidan om. Enligt Peura är Jeppo Kraft ett exempel på ett energibolag som för en framsynt energipolitik.

Man håller på att bygga en stor biogasanläggning för över nio miljoner euro. Anläggningen kommer inte att täcka energibehovet i bolagets område helt, men är en dellösning. ”Ofta tänker man mest på vad som är en god affär för ägaren, men inte på vad som är det för regionen. Min utgångspunkt är att om regionens egna resurser tas till vara, blir pengarna kvar här. De far inte ut ur landet längs elledningarna eller i tomma tankbilar”, menar Peura. De centraliserade energisystemen kan även de använda förnybar energi, som flis, och serva de största bosättningsområdena Helsingfors, Tammerfors och Åbo, samt den energiintensiva industrin. Peura disputerar 11.6 vid Vasa universitet med avhandlingen From Unlimited Growth to Sustainable Energy. The Origin of Operational Patterns by Means of Social Selection.

Uppgifterna är från en artikel, skriven av Kerstin Nordman, i Vasabladet (11.6).

Det här inlägget postades i 2013, Nyhetsbrev 24/2013 och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s