Observationer från studien Den nya kommunen

Kommunförbundets och Magmas studie Den nya kommunenDe finländska kommunernas antal har minskat med långt över hundra på tio år, och även om den reform av kommunstrukturen som för närvarande förbereds på många sätt avviker från tidigare kommunsammanslagningar, kan det vara intressant att söka lärdomar ur de senaste årens erfarenheter. Man kan fråga sig om resultatet av sammanslagningarna motsvarade förväntningarna och granska om de ursprungliga löftena uppfylldes, samt också fundera på hur det gick med servicen och närdemokratin. Liksom i Danmark så är de svar man får i Finland om sammanslagningar beroende av vem vi frågar; de som är mest kritiska till en sammanslagning, är de som bor i små kommuner och i kranskommuner kring de urbanare städerna. Det har utförts utredningar kring tidigare kommunsammanslagningar, men det dröjer många år innan vi verkligen sitter med facit på hand, eftersom vissa effekter och inbesparingar syns först med många års fördröjning. Magma och Kommunförbundet önskar ändå redan nu, med tanke på den pågående strukturreformen, presentera en lite annorlunda studie av de tidigare erfarenheterna med särskild tonvikt på några mindre kommuner i förändring.

I studien får både invånare och beslutsfattare lägga fram sin syn på det som skett. Det gemensamma för dessa kommuner är att de har en levande svensk språkmiljö. Utredaren för projektet Den nya kommunen Maria Brommels uppdrag var att granska de löften som gavs i några fallstudiekommuner inför de förestående sammanslagningarna och jämföra dem med det verkliga utfallet. Vidare gällde det att hitta nya innovationer och sätt att erbjuda tjänster eller sköta funktioner som inte funnits i de gamla kommunerna, medan en annan viktig fråga som skulle kartläggas gällde närdemokratin: Hur fungerar den och hur värnar man om invånarnas inflytande i den nya kommunen? Dessutom ville vi även granska hur det gått med den språkliga servicen. I studien beskrivs erfarenheterna från Lovisa, Pargas, Raseborg och Vörå. Genom intervjuer med beslutsfattare, sakkunniga, journalister och kommuninvånare, samt med hjälp av tidigare utredningsmaterial, visar Brommels hur människor i de berörda kommunerna har upplevt förändringen.

Här är några av Brommels allmänna observationer:

  • Vid en kommunsammanslagning går man miste om närheten i den lilla enheten, där      ”alla känner alla”. Det märks på kommun- eller stadskansliet då arbetet delas upp på olika enheter, bland politikerna som inte har förankring i den nya kommunens alla hörn och bland medborgarna som varit vana vid att sticka sig in på kommunkansliet och få sitt ärende uträttat på en gång.
  • Vid en kommunsammanslagning tystnar rösten från de perifera områdena. Det sker      genom att speciella behov och synpunkter i en självständig kommun inte självklart syns i den nya kommunens ställningstaganden. Skillnader som tidigare syntes i nyckeltal för kommunerna jämnas ut. Samtidigt blir den nya kommunen en starkare aktör på den nationella scenen. Det kan i bästa fall leda till att en perifer region blir synligare, och indirekt kan det eventuellt ha positiva återverkningar också för periferins periferi och människorna där.
  • Vid en kommunsammanslagning öppnas en möjlighet att skapa kanaler för direkt      medborgarinflytande. För att verkligen bredda demokratin måste inflytandet      genuint utgå från medborgarna och vara ett uttryck för deras autonoma aktivitet.
  • Vid en kommunsammanslagning sluter sig kommunen och bygger upp en ny enhet, också via beslut som i andra sammanhang inte betraktas som rationella. Vid      samarbete mellan kommuner behövs inte beslut av det slaget. Kommunen öppnar sig och förtroende mellan samarbetspartnerna byggs över gränserna, kanske inte medvetet men som biprodukt.
  • Vid en kommunsammanslagning blir de anställda inom kommunen flera och      sakkunskapen breddas. Det kollegiala stödet inverkar positivt både på servicenivån och på möjligheterna att rekrytera kompetent personal.
  • Vid en kommunsammanslagning blir god förvaltning ett måste. En kommun med god förvaltning möter i idealfallet allt och alla konsekvent, på ett jämlikt och förutsägbart sätt, där godtycke inte har någon plats.
  • Vid en kommunsammanslagning blir de förtroendevaldas roll uttryckligen att se      helheten och axla det strategiska ledarskapet. Styrelsens roll stärks under själva sammanslagningsprocessen och kommundirektörens insats är central.      Fritidspolitiker har vanligen varken den tid eller de organisatoriska redskap som behövs.
  • Vid en kommunsammanslagning drar en frisk fläkt genom kommunerna. Gamla,      informella kanaler till makten fungerar inte längre för en del och stärks för andra. Maktkonstellationer byggs upp på nytt. När de informella strukturerna är på plats i den nya kommunen är de resursstarkare och ger därför potentiellt mera inflytande än i de tidigare kommunerna.
  • Vid en kommunsammanslagning är en utvidgad fullmäktigeförsamling ett sätt att      skapa acceptans för sammanslagningen. Priset är ofta ett besvärligare beslutsklimat och långsam beslutsgång.
  • Vid en kommunsammanslagning prioriteras bibehållen servicetillgång under de      första åren. Det ger sammanslagningen acceptans och ger dem som fattat beslutet chans till en politisk framtid. I det långa loppet och med regeringarnas vägval i tankarna (det är redan den tredje regeringen som går på samma linje) kan man vänta sig en ekonomiskt motiverad minskning av den kommunala servicen som skulle ha varit svårare att nå beslut om i ett Finland med många och delvis små kommuner.

När vi på Magma inledde projektet, trodde vi att det skulle vara relativt enkelt att anlägga ett hur-gick-det-sen-perspektiv, d.v.s. jämföra löftena inför kommunfusionerna med den verkliga utgången. Helt lätt blev det inte för det visade sig att många av de goda ansatserna var runt formulerade. Även företagsfusioner föregås av förhoppningar och fagra löften, och de kan gälla större marknadsandelar, synergieffekter och rationaliseringsvinster. Men eftersom företagsledarnas löften, återgivna på tidningarnas ekonomisidor, är kvantifierade kan man lättare efteråt jämföra utfallet med målsättningarna, vilket görs regelbundet. En fusion kan visa sig bli lyckad eller misslyckad, då utfallet kan mätas. Så är det inte i kommunsektorn, och kanske är det förståeligt, eftersom kommuner inte fungerar som företag. Men föresatser och löften får inte vara för vagt formulerade när stora beslut fattas och motiveras.

”Det vore önskvärt att i framtiden tydligare kunna skilja mellan framgångar och misslyckanden. Om inte annat så för att bättre klara av kommande sammanslagningar och kunna få mer ut av dem.”

Uppgifterna är från webbplatsen magma.fi med länk till studien.

Det här inlägget postades i 2013, Nyhetsbrev 23/2013 och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s