Kategorier
2013 Nyhetsbrev 11/2013

Den Territoriella Agendan

AEBR-logoPå internationella kvinnodagen den 8 mars 2013 firade jag bokstavligt internationellt med att sitta med på ett europeiskt möte i Santiago de Compostela i Gallicien. Sammankallare till mötet var Europas gränsregioners förbund, AEBR, och på agendan stod främst den kommande EU-perioden 2014-2020. För att verkligen ha en direktlänk till beredande tjänstemän hade en av kommissionens tjänstemän från DG Regio inbjudits. Spanjoren José Antonio Ruiz de Casas gav sin syn på den kommande EU-perioden utgående ifrån den europeiska territoriella agendan, och glädjande nog verkar det som om den finansiella insatsen kunde öka något. EU-parlamentet har dock ännu inte sagt sista ordet.

Den territoriella agendan kommer i likhet med mycket annat av EU-policyn att vara starkt sammankopplad med EU:s tillväxtprogram, EU 2020. För små aktörer ute i regionerna blir detta en utmaning, då såväl program som projekt tenderar att bli allt större. Representanter från olika hörn av Europas gränsregioner gavs möjlighet att ge sina kommentarer och många lyfte speciellt fram möjligheten för ”people to people activities” vilket innebär projektinsatser utifrån gräsrotsengagemang via föreningar, organisationer, NGO:s eller den så kallade tredje sektorn.  Sett ur ett nordiskt sammanhang är detta speciellt betydelsefullt, eftersom många föreningar och organisationer de facto bidrar till en socio-ekonomisk utveckling med sina insatser.

I EU:s strategi för år 2020 talas det mycket om tillväxt utgående ifrån näringslivsinsatser och forskning. Man bör dock inte glömma bort tredje sektorns långa traditioner och insatser för samhällsutvecklingen. Detta bör upprepas av många regionala-lokala aktörer, även för beredande tjänstemän från DG Regio. På mötet var regionerna samstämmiga till denna del. En annan viktig fråga som lyftes fram, är EU:s projektadministration som allt mer sätter begränsningar för mindre aktörers deltagande i olika utvecklingsprogram.

Den territoriella agendan består av tre delar; 1) gränsregional samverkan såsom Västerbotten-Österbotten samverkan 2) transregional samverkan såsom Östersjö-samarbetet 3) interregional samverkan såsom samarbete mellan regionen Österbotten med regionen Extremadura i Spanien och regionen Sydtyrolen i Italien. För lokal utveckling och landsbygdsutveckling har den gränsregionala samverkan mest betydelse. Förhoppningsvis hänger flera mindre aktörer med i genomförandet av nästa EU-program 2014-2020.

Skribenten Ann-Sofi Backgren är I Vice President i AEBR/Österbottens förbund

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s