Landsbygden kan behandlas på olika nivåer – internationell, nationell, regional, kommunal och byanivå. Media glömmer allt som oftast bort den lägsta nivån, byn, och talar om bara om kommuner, men byarna blir emellertid dag för dag viktigare då kommunreformen sopar bort kommuner från kartan. Byarna blir kvar och behövs i utvecklingen av de övriga nivåerna. Ovanför dessa nivåer fins dock ännu en kraft, globalekonomin. Den är hart när omöjlig att påverka för kommunerna, för att inte tala om byinvånare. Numera vill man inte bara bort från landsbygden och byarna, utan man flyttar också dit.
Ännu för tjugo år sedan var landsbygdens möjligheter begränsade. I dag erbjuder emellertid boendet, turismen, det kreativa arbetet, energiproduktionen och distansarbetet alternativ till lantbruket och skogsarbetet, t.ex. närmaten och förnybar energi har ökat i efterfrågan och var annanstans än på landsbygden kan man producera bägge. Allt det här är bara möjligt om man erkänner byarnas roll, men förutom erkännandet behövs konkreta åtgärder, så som att utbildning för lokalt utvecklingsarbete ordnas, egenfinansieringen ökas och kommunvisa byaorganisationer grundas, samt att byborna aktiverar sig och man har en gemensam tanke-ria. Bland annat det här sade ordföranden för Byaverksamhet i Finland rf Eero Uusitalo under seminariet Byar med livskraft i Korsholm, som hölls 25-26.1.
Uppgifterna är från en längre artikel i Vasabladet (5.3) och vilken även kommer att finnas i kommande nummer av tidningen Maaseutu Plus – Landsbygd Plus. Artikelskribenterna är Kirsi Tikkanen, informatör för NTM-centralen och Leader-kontoren i Österbotten, och Britt-Marie Norrgård, projektrådgivare vid Aktion Österbotten.
Svenskfinlands Byars Nyhetsblogg 
Ett svar på ”Kommuner försvinner, byar består”
Landsbygdsutveckling i strandnära lägen (L.I.S.) funkar inte 2013
Just för att ett område ska kunna pekas ut som ett landsbygdsutvecklingsområde i strandnära lägen alltså (LIS). Måste ett stort antal kriterier som anges i miljöbalken vara uppfyllda. Dessa kriterier anger bland annat att reglerna ska tillämpas mycket restriktivt i miljöbalken. Som att det måste finnas vägar och bussförbindelser till dessa sjöar annars går det inte att genom föra detta.
Finns det en tätort inom 9 km avstånd då räknas inte det som en landsbygd. Det måste finnas bil vägar till sjön. Annars får man inte igenom ett LIS-område överhuvudtaget. Man kommer aldrig att få bygga i glesbygden just för att det finns för lite hus vid sjön och dåligt med vägar där. En kommun kan peka ut ett LIS-område.Det är Länsstyrelsen som har det slutgiltiga ordet på hela LIS processen. Det är så det funkar med den nya strandskyddslagen. Senast uppdaterad nu i juni 2013.